Röstning om ny Statsminister på fredag.

I förra veckan inleddes förhandlingar mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet för att bryta dödläget så att Sverige kan få en regering. Även om vi i utgångsläget stod långt ifrån varandra i ett antal frågor var samtalen konstruktiva. Socialdemokraterna gjorde eftergifter i frågor som vi tycker är viktiga, som skatterna och arbetsmarknadspolitiken.

När förhandlingarna avslutades i helgen fanns ett resultat att förankra internt i respektive parti.

Centerpartiet sa nej till det förhandlingsresultatet. Jag har respekt för det. Partier är demokratiska organisationer. Jag tror inte att förra veckans förhandlingsarbete varit förgäves.

Det finns därmed två tydliga alternativ. Antingen en mittensamverkan eller en konservativ högerregering som är beroende av Sverigedemokraterna. Säger man nej till båda dessa är risken för extraval stor. För min del står dörren till nya samtal öppen. Jag kommer i varje läge att vara redo att förhandla för att få till stånd en mittensamverkan och en handlingskraftig regering som står fri från högerextrema krafter.

I samtal med talmannen har jag bekräftat att jag är beredd att nomineras som statsminister för en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vi är redo att samarbeta med alla partier i riksdagen som står upp för demokratiska värderingar och bryta blockpolitiken.

Jag beklagar att de besked som de andra riksdagspartierna hittills har gett innebär att talmannens förslag inte heller den här gången ser ut att gå igenom. Men det är viktigt att processen går vidare så att Sverige så snart som möjligt kan få en regering på plats.

Idag röstar riksdagen om nästa års statsbudget. Min uppfattning är att regeringsfrågan ska komma först och budgeten sen. Därför bör riksdagen besluta om en så neutral budget som möjligt. Övergångsregeringen har lagt fram en sådan budget.

Moderaterna och Kristdemokraterna försöker ändra ordningen och bakbinda en ny regering innan den ens kunnat formas. De lägger en gemensam reservation som kan gå igenom med Sverigedemokraternas stöd. Det står partierna fritt att göra, men det är knappast avsikten med regelverket för en tid med övergångsregering.

Istället för en genomarbetad budgetproposition riskerar vi nu att statens finanser kommer att styras av en otydlig reservation i finansutskottet med skattesänkningar för mångmiljardbelopp och oklara nedskärningar. Det leder till väldigt osäkra planeringsförutsättningar i välfärden och för myndigheterna.

Samtidigt vill jag betona att Sverige klarar det här. Övergångsregeringen styr riket till dess att en ny regering är på plats. Att vi nått ett skede där vi börjat prata riktig politik och förhandlar över blockgränsen är – trots allt – ett viktigt steg framåt.